You are currently browsing the category archive for the ‘Södertälje’ category.
Efter många långa och tysta år då vi inte pratat om att Sverige är en humanitär stormakt och att här pågår ett mycket stort flyktingmottagande har något hänt.
Vad?
Jag tror att det finns flera anledningar till att vi pratar mer om flyktingar nu.
1. Fredrik Reinfeldts tal i somras med de berömda orden ”öppna era hjärtan”.
2. Den outtalade strategin från de flesta partier har varit att inte prata om flyktingfrågor för då skulle SD få fler röster. Istället fick SD fritt spelrum att beskriva verkligheten och det blev helt fel vilket fler och fler inte står ut med.
3. Flyktingmttagandet som tidigare mest märkts i kommuner som Södertälje, Göteborg, Malmö, Lindesberg och Borlänge har blivit stort i fler kommuner.
Till mitt kära Södertälje har det kommit tusentals flyktingar de senaste åren. Vi har verkligen märkt att flyktingmottagandet är stort i Sverige. Under kriget i Irak som startade 2003 flydde många därifrån. Inbördeskrig i Syrien och nu IS´härjningar i norra Irak ger att ytterligare många kommer. Ca 10 000 människor har kommit som nyanlända till Södertälje från Irak och Syrien bara de senaste tio åren. Det är i proportionen som om det kommit en miljon till Sverige under samma period.
Södertälje är en invandrar/flyktingstad. Så har det varit länge. Det är därför så många kommer hit nu. Asylsökande från framför allt Irak och just nu Syrien har anhöriga eller bekanta här. Närmare 30 000 assyrier/syrianer/kaldéer bor här och då förstår man att många kan välja Södertälje. För man får välja – om man kan.
Jag var nyfiken på detta fenomen som sker i Södertälje och ingen annanstans. I somras reste jag därför till Midyat/Mardin i Turabdin. Det är ett område i sydöstra Turkiet som gränsar till både Syrien och Irak. På alla sidor om gränsen finns det område som snart när en tredjedel av Södertäljeborna kommer ifrån.
Här står jag på taket av ett kloster (Mor Abraham) i Midyat i sydöstra Turkiet, nära gränserna till Syrien och Irak. Bilden är från juli 2014. Nu är flyktinglägret man ser bakom mig fullt av flyktingar. Yezidier och muslimer i första hand. Många kristna flyktingar bor hos anhöriga i väntan på möjlig flykt till Europa.
I området Mardin/ Midyat bor idag ca 3000 assyrier/syrianer/kaldéer kvar medan det bor 30 000 i Södertälje.
Detta är väldigt speciellt. Det är en konstig känsla att bli igenkänd på gatan i Midyat för att någon som bor där ser på en assyrisk/syriansk TV-kanal som sänder från Södertälje och där jag medverkat.
Hemma i Södertälje är det också speciellt. Vi hjälps åt, även om många muttrar. Man ser hur många får en dålig start, framför allt på grund av förfärliga boendeförhållanden. Alla nyanlända i Södertälje bosätter sig hemma hos någon annan. Många tror att det är så här i hela Sverige och blir förvånade när jag berättar att Södertälje är helt unikt i Sverige.
Den vanligaste frågan jag får: – Varför säger kommunen inte bara nej?
Svar från mig: – Vi kan inte på grund av svensk lag.
Följdfråga 1: – Varför kan andra kommuner säga nej? Du skäller ju på kommuner som säger nej.
Svar från mig: – Det svenska systemet för flyktingmottagande är tudelat. Kan du ordna bostad själv så får du det enligt EBO-lagen. Annars får du ett erbjudande av Migrationsverket om asylboende någonstans i Sverige. Många från Syrien och Irak har anhöriga i Södertälje som de kan bo hos. Alla nyanlända som kommer till Södertälje bosätter sig hos någon annan.
Följdfråga 2: Men det bor ju nästan 30 000 assyrier/syrianer/kaldéer i Södertälje.
Svar från mig: Ja, det är därför så många väljer Södertälje. För att man kan.
Följdfråga 3: Men det är ju omöjligt att lära sig svenska och få ett jobb om man bor och umgås bara med andra som pratar ditt språk från hemlandet?
Svar från mig: Ja men vi gör vårt bästa….osv
……………………….
Det svenska systemet för flyktingmottagning är unikt. De som tidigare tagit emot flyktingar tar emot allt fler utan att kunna påverka det på grund av att EBO finns. För Södertäljes del handlar det om flera tusen människor för att det är just i Syrien det är kris nu.
De kommuner som inte har invandring sedan tidigare kan ingen välja. För att bo i de kommunerna måste du bli placerad där av Migrationsverket och för att bli placerad av Migrationsverket behöver kommunen säga ja.
Jag menar att detta tudelade system leder till cementering av segregation, utanförskap och långvarig arbetslöshet. I onödan. Det omöjliggör dessutom en vettig kommunikation.
Inte i första hand på grund av att Södertälje kommun inte kan säga nej utan för att andra tillåts göra det.
Lagstiftningen måste ändras. Alla kommuner behöver ta emot flyktingar. EBO måste regleras. Och säg inte ”tvinga” om något som är ett nationellt ansvar = gemensamt för oss alla i hela Sverige. I mitt Sverige hjälps vi åt.
Politiker, krönikörer, ledarskribenter och många andra har fått luft under vingarna i flyktingfrågor efter förre statsministern Fredrik Reinfeldts tal om ”Öppna era hjärtan…” i somras.
Medan en del börjar prata om var gränsen går och andra om alla konflikter som kanske kommer hit med flyktingarna eller uppmärksammar de som tidigare flytt hit och nu åker och deltar i heliga krig i andra länder glöms den viktigaste frågan bort.
Hur ska starten i Sverige bli så bra som möjligt för de som flyr hit? Den första tiden är ju ofta avgörande för hur framtiden ska bli.
På den frågan har de flesta inte något svar. De kanske inte ens ställer sig den. De flesta märker inte att antalet flyktingar ökat och att hela landet behöver förhålla sig till det. För det är till ett fåtal kommuner de flesta flyktingarna kommer. Där märks det desto mer.
Många kommuner har anläggningsboenden placerade av Migrationsverket i sin kommun. Det betyder inte att kommunen tagit emot flyktingarna som placeras där, nej då. Däremot kan flyktingarna bli kvar mycket länge på anläggningsboendet efter det att de fått uppehållstillstånd eftersom ingen kommun vill ta emot dem. Just nu är det ca 11000 människor som är fast på asylboenden så de nya som kommer får inte plats. Den förra regeringen valde att lösa detta genom att ordna fram ännu fler anläggningsboenden eller rättare sagt att låta entreprenörer göra det. Många tjänar nu stora pengar – skattepengar – på flyktingmottagande.
Men oj hur ska det här gå, undrar många. Jag säger att det kan gå bra.
Men det krävs ordning och reda i flyktingmottagandet och att vi förhindrar att utanförskap och segregation ökar ytterligare.
1. Ändra EBO-lagen till VEBO.
EBO gör att många hamnar i trångboddhet, utanförskap och flyttkaruseller som ingen mår bra av. Värdigt eget boende skulle minska riskerna för det.
De som väljer EBO gör det för att de kan det. Man kan som asylsökande och även när man nått flyktingstatus välja att flytta till eget boende. Eftersom de flesta inte kan försörja sig själva innebär det nästan alltid att man bosätter sig hemma hos någon annan som tidigare kommit som flykting till Sverige. Anhöriga eller bekantas bekanta öppnar sina dörrar i tron att man gör något bra för någon. Ibland blir det bra men långt ifrån alltid.
VEBO skulle om det genomförs innebära att Migrationsverket i samverkan med berörd kommun undersöker det egna boendet den nyanlände uppger innan hen flyttar dit. Är det en liten lägenhet där flera familjer redan bor eller undermåligt av andra skäl ska Migrationsverket anvisa ett annat boende någonstans i Sverige. Detta skulle ge en bättre start för många.
2. Alla kommuner behöver vara med och ta det gemensamma ansvaret för sveriges flyktingmottagande.
Det handlar om att upplåta bostäder till flyktingfamiljer. Det görs i en del ansvarstagande kommuner och de ska ha all heder av det. Men det görs inte av alla. Långt ifrån. Enkelt räkneexempel: 20 upplåtna bostäder i varje kommun skulle innebära att 5800 familjer skulle få en tryggare start i Sverige och då skulle en del kommuner naturligtvis kunna ta emot fler än så om man gjorde fördelning någorlunda efter storlek.
3. Staten behöver ta ansvar för kostnaderna längre tid än idag.
Många kommuner är oroliga för att kostnaderna för försörjningsstöd ska öka då man vet att det är svårt för många nyanlända att komma in på arbetsmarknaden. Med en jämnare fördelning över landet skulle det bli lättare för många att lära sig svenska och därmed vara mer attraktiva på arbetsmarknaden. Den helhetssynen måste staten som ansvarig för flyktingmottagandet stå för.
Sedan handlar det förstås om fler och tryggare jobb, jämlik skola och fler bostäder. Men de frågorna kan inte sättas i samband med flyktingmottagandet utan är avgörande för Sveriges framtid i vilket fall som helst.
Jag har stora förhoppningar och förväntningar på vår nya regering.
Det går att göra Sverige bättre för alla. Men det krävs politiska beslut.
Alliansen ((M), (FP), (C ) och (KD) i Södertälje lovar att återinföra LOV om de vinner valet. Jag häpnar faktiskt en aning när Länstidningen ringer och berättar det.
När vi införde LOV och den fria etableringen av hemtjänstföretag startade i Södertälje började kostnaderna omedelbart att öka mycket snabbt. Vi trodde nog alla först att det var ett underliggande behov som kom fram när de nya företagen började marknadsföra sig och vi tillförde nya pengar till hemtjänsten. Vi kunde inte i vår vildaste fantasi föreställa oss vad som skulle ske.
Det kom fram att flera företag använde sig av hembesök i en ganska aggressiv marknadsföring. Utöver det anställde flera av de nya företagen nästan enbart anhöriga till brukare. De anställdes för att enbart jobba med att gå hem till sin mamma, syster, pappa eller annan nära släkting under hens biståndsbedömda tid.
Vi fattade nya beslut i Kommunstyrelsen om att man inte får ha anställda som enbart jobbar med sin anhörige och om att skriftlig marknadsföring måste finnas. Dels för brukarens skull, dels för den anställdas men också för att kommunens kontrakt med brukaren blir mycket skört när hemtjänstpersonalen är en nära anhörig. Alliansen röstade dock nej.
Sedan började anmälningar komma om misstänkt fusk. Kontroller visade att många företag inte uppfyllde de kvalitetskrav kommunen ställt men fick en tid på sig att åtgärda det. Antalet företag ökade hela tiden. Fusk och misstänkt brottslighet började dominera diskussionen och det började hända saker.
Det hela utmynnade i polistillslag mot två av hemtjänstföretagen och att kommunen bröt avtalet med ett annat. Avtalen upphörde också naturligtvis med de som polisen gjorde razzior i och nu väntar rättegångar.
Kommunen tog hand om de brukare som blev utan sin hemtjänst och nya biståndsbedömningar gjordes. Det visade sig att många inte hade de behov de biståndsbedömts för. Det hade fuskats och man hade lurat biståndshandläggare.
Polisen som har stående inbjudan till Kommunstyrelsen kom och pratade med oss om det de kunde efter polistillslagen.
Vårt ansvar för hemtjänsten kom att handla om att ta polisen i handen och diskutera fusk och misstänkt brottslighet istället för kvalitet och utveckling. Företag efter företag etablerade sig och det blev mycket bråttom att agera. Stadsdirektören fick ett snabbt uppdrag om att föreslå en organisation av hemtjänsten som minimerade risken för fusk.
Förslaget innebar en valfrihetsmodell med fyra upphandlade företag och kommunens egen regi att välja mellan.
Beslutet som var brådskande innehöll till slut fem LOU-upphandlade företag och kommunens egen regi. Allianspartierna ville inte besluta om en ny modell. De ville ha kvar LOV trots att vi alla sett de värsta avarterna av fri etablering man kan tänka sig och trots att de fick samma information som (S), (MP) och (V) av polisen.
Nu är den nya valfrihetsmodellen på gång att införas och företag som inte vann upphandlingen är förstås bedrövade. Protester kommer. Det är klart att jag känner med både företag, anställda och brukare. Det är en förändring i deras liv.
(M):s gruppledare i Södertälje säger att många jobb försvinner och att Alliansen inte står bakom kriminella handlingar. Men kommunen har ett ständigt behov av utbildad personal. Det har också de externa företagen. Behovet av hemtjänst har inte minskat så det finns jobb att få om man har utbildning och/eller erfarenhet.
Brukarna får välja ett nytt företag eller kommunens egen regi och kommer även fortsättningsvis att få den hjälp de har rätt till.
Vi agerade i en period fylld av dramatiska händelser kring hemtjänsten. Det var svårt men helt nödvändigt.
Vi konstaterar att vi sett de värsta avarterna med fri etablering i hemtjänsten.
Efter att allt detta hänt i Södertälje gick (M) nationellt ut och sa att de inte ska fortsätta kräva att LOV ska införas i alla kommuner och fler och fler är tveksamma.
Alliansen i Södertälje med Moderaterna i spetsen vill införa LOV. Igen. Just hos oss.
Det är det otroliga.
Alliansen säger också att med kvalitetskontroll från kommunen kunde man upptäckt fusk och annat. Detta trots att de har fått samma information från polisen som vi och själva sett på vilket sätt välfärdssystemet utnyttjats.
Det är det osmakliga.
Alliansen lovar att ”stärka upp bland biståndsbedömarna” för att fusk och missbruk inte ska hända igen och pratar om ”kollektiv bestraffning” av företag.
De väljer alltså att se detta som en näringslivsfråga när det i själva verket är en välfärdsfråga som vi politiker ansvarar för.
Det är oroande.
Våra hjärtan var öppna. Tusentals hem var öppna – och vi hade behövt stöd. Kriget i Irak brann och tusentals flyktingar sökte sig till Sverige. Många av de kristna till Södertälje. En ny skolklass med nyanlända barn startade vi varje månad och vi bad om stöd och hjälp för att ge varenda unge en bra start. Men vi fick ingenting.
Inbördeskriget i Syrien ger fortsatt samma akuta situation i Södertälje för i Sverige får man som asylsökande välja var man vill bo om man kan – medan kommuner ingen kan välja (där inga anhöriga bor sedan tidigare) har rätt att säga nej när Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen frågar. Den svenska generositeten är inte hela Sveriges.
I Södertälje finns nu mer än 20 000 anhöriga till många av framför allt de kristna som flyr från Syrien och från Irak. Många av dem har öppnat sina hem precis som vem som helst av oss skulle göra för släkt och vänner som flyr från krig.
Vi gör vårt bästa – framför allt våra lärare och förskollärare har gjort och gör helt fantastiska insatser för att alla barn ska få en bra start här och möjlighet till ett bra liv. Socialtjänst, polis, skola, föreningsliv, kyrkor, övrig idéburen sektor och engagerade Södertäljebor – vi är många som hjälps åt för ett alternativ till att ta detta enorma ansvar på stort allvar finns inte. Vi hade behövt stöd. Vi bad om stöd. Vi hade behövt känna att staten fanns där för oss och vi behöver det nu, mer än någonsin.
Under åtta år har Anders Borg knappt lyft ett finger för att stötta oss kommuner som tar emot många flyktingar. Södertälje har under Borgs tid som finansminister tagit emot nästan 8000 flyktingar utan att som kommun kunnat påverka det eller planera för det. Det är ett enormt ansvar regeringen på det sättet ålagt oss genom EBO. Det är människor bakom siffrorna, ofta med traumatiska upplevelser med sig. För mig är alla nya Södertäljebor som ska ha samma chanser som andra. Det är i många fall mycket svårt när det nationella ansvaret inte märks.
I år tror Migrationsverket att det kan komma 2200 till oss och väldigt mycket tyder på att det blir så. Bostadsbristen är lika alarmerande här som i de kommuner som tillåts säga nej till flyktingar pga att det saknas bostäder. I stort sett alla nyanlända bosätter sig hemma hos någon som tidigare kommit som flykting hit.
På en presskonferens idag sade Anders Borg att han ska stötta kommunerna. ”Kommunalråd ska känna att staten finns där för dem.” Det är en lång uppförsbacke dit för Borg när det gäller mig efter att Södertälje i åtta år fått ett extremt stort ansvar för svensk flyktingmottagande. Anders Borg har aldrig fört en dialog med oss och aldrig besökt oss.
När regeringen hade en miljard över delade Borg ut den till de 11 rikaste kommunerna i Sverige som av en händelse till stor del utgörs av de M-styrda kommuner som tar emot minst flyktingar av alla i landet.
Självklart ska Sverige vara en humanitär stormakt när världsläget är svårt. Men Täby, Lomma, Danderyd, Nacka och Vellinge måste också vara en del av detta liksom de övriga 220 kommuner som i år tagit emot 100 eller färre. I Sverige är det inte huvudstaden Stockholm som tar emot flest flyktingar vilket är anmärkningsvärt bara det. Sverige blir mer och mer segregerat.
Så här ser flyktingmottagandet ut just nu i Sverige. Fem kommuner saknas i statistiken för de har tagit emot 0 flyktingar i år.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har engagerat sig i Södertälje. Jag upplever att han har gjort sitt yttersta i de interna regeringsförhandlingarna. Heder åt honom, men det har varit långtifrån tillräckligt.
Hela Sverige behöver hjälpas åt. Solidariskt flyktingmottagande är nödvändigt för att det ska gå så bra som möjligt för så många som möjligt. Alternativet är naturligtvis solidarisk finansiering. Hittills gäller ingetdera.
Jag är inte så äventyrlig av mig och reser inte särskilt mycket. Sverige, London, sol&pool, Finlandsbåt och Köpenhamn beskriver bra mina resvanor. Jag längtar oftast hem till Södertälje redan efter någon dag.
Därför överraskade jag inte minst mig själv när jag tillsammans med några partivänner bestämde mig för att åka till sydöstra Turkiet, gränslandet till Syrien och Irak precis norr om området mellan floderna Eufrat och Tigris som alla i min generation på historielektioner lärt känna som Mesopotamien. Där finns platser som många Södertäljebor kommer från och pratar mycket om, till exempel staden Midyat och klostret Mor Gabriel.
Vi reste söndagen den 6 juli och kom hem onsdagen den 9 juli. Det kan tyckas vara en kort resa men vi hann med oändligt mycket. Sällskapet bestod av Yilmaz Kerimo (riksdagsledamot från Södertälje), Lars Bryntesson (kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna), Ismet Karademir (partivän från Sigtuna) och Ismets son George.
Söndagskvällen tillbringade vi i Istanbul. Det var Ramadan men vi kunde ändå äta lite före solnedgången.
Morgonen därpå flög vi till Diyarbakir för att sedan åka bil till Mardin. För mig kändes resan mycket exotisk.
Plötsligt gick en åsna bredvid bilen. Det hände flera gånger under resan.
Kaffe hos guvernören och besök hos kommunalråden blev intressanta möten liksom besöket i klostren Dayr Safaran och Mor Gabriel. Alla vi mötte under resan kände väl till Södertälje.
Besök i klostret Dayr Zafaran. Ena kommunalrådet i Mardin/Midyat Februniye Akyol, Yilmaz Kerimo, ärkebiskopen i klostret Saliba Özmen, partivännen Ismet Karademir från Sigtuna och Lars Bryntesson som är kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna. I klostret mötte vi en Södertäljekille som var där för religiösa studier.
Området är mycket muslimskt och endast ca 3000 kristna bor där. Det bor många fler assyrier/syrianer i Södertälje än i Midyat.
Moskéer och minareter var en vanlig syn.
I det stora klostret Mor Gabriel som är 1700 år gammalt finns både munkar, nunnor och studerande. Ärkebiskopen där var en allvarlig man som önskade att de assyrier/syrianer som bor i Södertälje skulle vilja flytta till området.
Med ärkebiskop och reskamrater utanför Mor Gabriel. Mannen till vänster bodde i Midyat.
Midyat ligger mycket nära syriska gränsen och kriget gjorde sig påmint. Vi såg ett läger för 12000 flyktingar från taket på Mor Abraham, där många Södertäljebor har släktingar som finns begravda.
Flyktinglägret bestod av tält. Kristna och muslimer bodde skilda från varandra.
Yilmaz och jag utanför Mor Abraham. Jag kände igen många av familjenamnen på gravarna på kyrkogården.
Ismet från Sigtuna visade sin hemby med dramatisk historia och upprustad kyrka.
På kyrkogården i Ismets hemby fanns en gravplats för barn. Det stora och vackra mandelträdet hade börjat växa där utan att någon planterat det, fick vi berättat för oss.
På tisdagskvällen var vi på en liten fest på en restaurang mitt ute i skogen. Det var stämningsfullt och spännande.
Restaurangen i skogen var en upplevelse i sig tyckte jag men tydligen var det en vanlig företeelse på platsen där vi var
Kvinnan till vänster var borgmästare i byn där vi var på middag. Hon var yngre än jag men hade gift sig när hon var 14 år och fött tio barn. Äldste sonen hade blivit dödad och det fanns mycket annan tragik i hennes berättelse. Hon, liksom så många andra på vår resa pratade mycket om vikten av att folk oavsett religion kan leva i samförstånd.
På onsdagen reste vi. Jag hade vackra sjalar till döttrarna, fantastiska upplevelser, berättelser, nya bekantskaper och nya kunskaper om Södertälje med mig hem. Det behövdes ett par dagar att smälta alla intryck.
På marknaden i Midyat.
Skylten på damernas på flygplatsen i Diyarbakir överraskade.
100 skäl att älska Södertälje. Del 5.
Enhörna
Jag brukar säga att Södertälje är kontrasternas kommun där landsbygd och stadsmiljö möts. Bor man i Enhörna, denna hornformade halvö, så bor man på landsbygden. Där är det svårslaget fint på våren.
Precis när man kommit in i Enhörna – ungefär i jämnhöjd med Nya Malmsjöbadet – kan man till höger se en trolltall. Det är en hög gammal tall med en hålighet i. Kanske har två träd för länge sedan i späd ålder vuxit ihop, men inte helt. Jag har hört av äldre Södertälje- och Enhörnabor att man förr sa att man skulle dra sitt nyfödda barn genom hålet för att undvika att det blir förtrollat. Man kunde också gå dit om man var sjuk och försöka bli frisk för trädet sas ha läkande kraft.
Jag gillar folktro och ”trollträdet” är spännande. Men jag går nog hellre till doktorn än hit om jag blir sjuk.
Lite senare kan man köra mot Sandvikens brygga. Där har ångfarytyget Ejdern stannat till om somrarna och andra båtar har hämtat och lämnat människor, bland annat till Slandö.
Sandvikens brygga är en vacker plats även när det inte är sommar.
Författaren Pär Rådström bodde under en tid i Enhörna. Större delen av sitt liv bodde också Rudolf Petersson där, mannen som ritade 91:an. Hans hus finns kvar och går att hitta på vägen mellan Tegelbruket och Knösen (platser som alla Enhörnabor känner till).
Beväring 91 Karlssons öden och äfventyr. Så hette serien när Rudolf Petersson ritade den och i huset innanför den här stolpen bodde han.
Jag skulle kunna skriva mycket om Enhörna. Om sommarställen för anställda på Astra, om Tegelbruket och om Knösen till exempel. Det kommer jag att göra också.
Jag är ofta i Södertälje centrum och handlar. Där finns det mesta jag behöver. Det blir också alltid en pratstund med någon som jag känner eller med andra Södertäljebor som har frågor eller synpunkter. Förra sommaren till exempel gick jag från Saltsjötorget längs Järnagatan/ Storgatan och gågatan fram och pratade om Södertäljes skolor med en familj som skulle köpa korv vid Stora Torget. När vi kom dit frågade de om jag ville ha en korv. Trevligt och generöst.
Saltsjötorget
Vid ett annat tillfälle när jag letade efter en kofta på Åhléns kom en kvinna fram till mig och sa att jag borde vara tjockare ”för att stå emot bättre”. Det är omtanke.
Jag har hamnat mitt i en flash-mob i Kringlan. Jag skulle köpa en princesstårta och plötsligt började ett antal människor dansa utanför ICA Kringlan. Oväntat.
Dans i Kringlans köpcentrum
Lediga lördagar går jag ofta till stan och hem igen genom Kusens Backe eller Grödingevägen, i sällskap av någon i min familj eller av någon Södertäljebo som går ifatt mig eller som jag kommer ikapp. Jag behöver sällan vara ensam länge. En vinter när det var riktigt halt och jag halkade i Sisyfosstil i backen utanför Sydpoolen kom en äldre dam med broddar på kängorna ikapp mig, tog mig under armen och drog mig uppför backen ungefär till Lindängen. Mycket snällt.
Vid gång- och cykelbron i svängen efter slussen ligger Ejdern , ett av världens äldsta ångfartyg som fortfarande är i bruk.
Ejdern
Det händer att den som vill prata är missnöjd med något. Jag brukar stanna en stund på Slussgatan nedanför kullen och titta över mot Marentrappan för att det är så fint. Där blev jag en gång utskälld av ett sällskap i en bil för att broöppningarna är så långa. Det tyckte jag var lite roligt och jag skulle just sticka in huvudet i deras bil och förklara när bron stängdes och de for iväg.
Utsikt över inre Maren mot Centrum
I centrum är det ibland många människor och ibland färre. Det är mycket prat om parkeringar, om att det går dåligt för några butiker och om att en av fastighetsägarna i centrum ska renovera så att butikerna där behöver flytta under en period. Samma saker som det pratas om i många städer/kommuner. En del lider av att e-handeln ökar medan andra drabbas av att köpmönster förändras i takt med att nya stora köpcentrum växer fram.
Vårt centrum behöver utvecklas och bli ännu mer attraktivt och levande. Där ska byggas fler bostäder och vi vill ha mer folkliv i centrum. Planer och förberedelser börjar falla på plats. En kick-off framåt våren blir startskottet. Målet är att bli ”Årets stadskärna” 2018. Jag tycker att det är ett vackert centrum vi har med vatten rakt in i kärnan. Världsklass. Det ska vi använda. Nu går pendeln till centrum som vanligt igen och fina verksamheter växer fram i Snäckviken på andra sidan centrum. Vi kan nå målet men det krävs mycket arbete och samarbete.
Johan Boding spelade på ett fullsatt Marenplan en sommarkväll 2013.Där satt jag med en vän och njöt. På min andra sida satt en man med sin tonårsson och sa ”fy vad fint det är här” säkert hundra gånger. Jag höll med varje gång. Det gör jag fortfarande.
Johan Boding på Marenplan
Javisst ja, man kan roa sig i centrum också. Med arbetskamrater till exempel.
Med David och Viktoria en fin kväll vid Maren
Inte i vår vildaste fantasi kunde vi förutse vad som skulle ske när vi införde LOV i Södertälje 2012.
Beslutet fattades 2011 och debatten hade varit het under en period, inte minst för att regeringen under hot om lagstiftning krävde av alla kommuner att man skulle tillåta fri etablering i hemtjänsten. Södertälje hade redan en valfrihetsmodell baserad på LOU där en tredjedel av brukarna i kommunen kunde välja mellan tre företag.När avtalsperioden löpte ut ville vi att valfriheten skulle gälla alla i hela kommunen.
Våra krav var hårda men många företag valde att etablera sig direkt och antalet har fortsatt att öka hela perioden.
Snart ökade behovet av hemtjänst dramatiskt. Vid uppföljningar visade det sig att något eller några företag anställt personal vars enda uppgift var att gå hem till sin egen nära släkting.
Kommunen är ansvarig för all hemtjänst oavsett vem som utför den och ”kontraktet” med brukaren blir mycket skört när den anställde och brukaren har en mycket nära släktrelation. Kommunstyrelsen beslutade då att den typen av anställning inte kan tillåtas.
Granskningar visade att fler företag inte följde de kvalitetskrav kommunen beslutat om. Kostnaderna och antalet beviljade hemtjänsttimmar fortsatte att öka.
En kollegiegranskning av kommunens biståndsbedömning genomfördes och extern kompetens för detta hyrdes in.Polisen gjorde tillslag mot ett av företagen och kommunen sa upp avtalet med ytterligare ett.
Hemtjänsten i Södertälje hade förflyttats från något tryggt till en verksamhet med för många dramatiska inslag av fusk, misstänkt fusk och misstänkt brottslighet. Behoven av granskning och kontroll hade vuxit så mycket att ytterligare tio personer skulle behöva anställas bara för detta.
Därav beslutet om att byta valfrihetsmodell från fri etablering (LOV) till en LOU-variant med fem externt upphandlade företag. Vi behöver trygghet kring hemtjänsten och det växande behovet av kontroll måste vägas mot behovet av kvalitetsutveckling inom hemtjänsten.
Jag tycker att det var ett nödvändigt beslut efter en förfärlig period. Vi behövde agera efter att ha sett avarter med den fria etableringen. Fusk, misstänksamhet, konflikt, brutna avtal, polistillslag till exempel. Med den nya valfrihetsmodellen ser vi istället fram emot dialog och samverkan mellan kommunen och hemtjänstföretagen.
Allianspartierna oeniga mellan varandra och hade egna förslag (SD hakade på FP:s).
De ville till min förvåning inte ens bifalla förslagen S, V och MP lagt om att utveckla kvaliteten inom hemtjänsten.
Den senaste tiden har jag fått berätta om vår fina kommun för brittiska Channel4, Japansk TV, Schweizisk radio, danska Politiken, spanska El Pais, Bloomberg, AFP, Österrikiska tidningen Kurier och en hel del andra både utländska och svenska medier.
Jag berättar stolt om en vacker kommun med stora idrottsframgångar, ett rikt kulturliv, Scania, AstraZeneca, ekologisk mat, fantastisk infrastruktur och vatten rakt in i centrum. Jag pratar också om den stämning som finns här men som inte går att beskriva utan måste upplevas.
Av någon anledning är det inte i första hand alla dessa kvaliteter de vill prata om. Alla ställer ungefär samma frågor och jag svarar likadant oavsett vem som frågar.
”1. Hur förbereder ni er för att ta emot alla syriska flyktingar som väntas hit?
– Vi har haft ett stort flyktingmottagande under många år. Vi är otroligt erfarna och tar ett enormt ansvar för Sveriges och Södertäljes framtid i våra skolor och förskolor. Men det är mycket svårt, inte minst med bostäder och jobb. Staten och Länsstyrelsen borde ta ett mycket större ansvar än man gör idag för beredskapen i kommunerna.
2. Hur kommer det sig att ni tar emot så många just i Södertälje?
– Det svenska systemet ger valmöjligheter när man kommer till Sverige. Du kan bli anvisad ett boende någonstans i Sverige i en kommun Migrationsverket har avtal med. Du kan också uppge att du har en adress att åka till utan att Migrationsverket kontrollerar att det finns ett värdigt boende bakom adressen. Många som flyr från till exempel Syrien nu har anhöriga i Södertälje och väljer därför att uppge att man kan bo hos dem. Kommunen kan inte påverka detta. Det är ingen hemlighet att jag är mycket kritisk mot detta system.
3. Hur är situationen idag?
– Den är ansträngd. Nästan en av tio flyktingar från Syrien som kommer till Sverige väljer att bo i Södertälje. En femtedel av Stockholms läns flyktingmottagning sker här. Det kräver enorm flexibilitet och kompetens i skolorna och extra stöd till många barn. Trångboddhet och långvarig arbetslöshet gör starten i det nya landet svår för alltför många. Vi har ambitionen att varenda unge ska ha samma chanser att få en bra utbildning och att förverkliga sina drömmar.
4. Finns det mycket rasism och främlingsfientlighet i Södertälje?
– Jag ser mycket värme i Södertälje. Anställda i affärer som lugnt förklarar hur man handlar och betalar trots att kön växer, idéburen sektor som kliver fram och ordnar svenskaträning och pedagoger i skolor och förskolor som inte gör skillnad på barn utan har höga förväntningar på alla. Men visst finns det både främlingsfientlighet och rasism här också. SD har fem mandat i kommunfullmäktige och ND har två. Länstidningens nättidnings kommentarsfält svämmar ibland över av främlingsfientliga inlägg från anonyma människor.
5. Vad kostar flyktingmottagandet för kommunen?
– Jag hatar att räkna på vad en människa kostar. Det kan man inte och de ska man inte. Alla är vi olika. Vi behöver resurser till alla barn som behöver extra stöd, investeringar i skolor, förskolor och bostäder och hjälp till vuxna att komma ut i arbetslivet. I mitt Sverige hjälps vi åt. Jag tycker att det är sorgligt att vår regering inte har samma höga ambitioner som Södertälje kommun när det gäller flyktingars start Sverige.
6. Vad anser du om svensk flyktingpolitik?
– Jag tycker att Sverige kan och ska ha ett generöst flyktingmottagande. Regeringen gör rätt som beviljar permanent uppehållstillstånd till flyktingar från Syrien.
Men det är ett nationellt ansvar och hela Sverige behöver hjälpas åt. Ändra systemet så att man inte kan välja själv och ge Södertälje ordentliga resurser för att ge alla nya Södertäljebor en så bra start som möjligt på sitt liv i Sverige.”
Ja, ungefär så säger jag till dem som frågar. Och det är många, både i Sverige och andra länder. Sedan kan förstås översättningarna göra så att man hoppar till ibland.
Jag gör dock inte detta för att det är kul eller för att göra reklam för Södertälje utan för att det för att det som händer här är unikt och historiskt. Och för att nå resultat.
Under en kort period pluggade jag matte på universitetet och läraren sa alltid inför tentorna: ”När du fått fram ett svar ska du alltid fråga dig om det är ett rimligt svar. Är det inte det så är det fel. Då får du räkna om.” Klok man.
Jag har hört att du är aktiv i sociala medier så jag försöker nu att nå dig med mitt blogginlägg som jag sprider via twitter och facebook.
Jag och min medarbetare Annika har både mejlat och ringt i över en månad nu för att få ett akut möte med dig utan att du kunnat/velat träffa mig. Ämnet är hälso- och sjukvård för nyanlända och jag vet inte om det är det du inte vill prata om. Jag hoppas inte det.
Det är oerhört aktuellt i Södertälje och i hela Sverige. När du ser siffror från Migrationsverket om flyktingmottagning i Stockholms län så är det bra om du vet att drygt en femtedel av den sker i Södertälje. Det betyder 865 personer hittills i år av länets 4141 (till kommunen där du bor har det kommit 16). Förra året såg det ungefär likadant ut. Jag skriver lite om det i ett blogginlägg 28/11 2013.
Situationen har varit sådan en längre tid på grund av det ovanliga system för flyktingmottagning inom landet som Sverige har.
Förra hösten kontaktade jag Integrationsministern för ett akut möte på grund av allt som hände efter det att oroligheterna i Syrien börjat. Jag fick svar samma dag och ett möte inplanerat två veckor senare. Jag har sedan i samma ärende haft akuta möten även Migrationsministern, Landshövdingen, Migrationsverkets GD, Socialdemokraternas partiledare och många andra som kanske inte är lika upptagna som du men nästan i alla fall. Det har också blivit en del resultat efter dessa viktiga kontakter och fina samarbeten på en del håll.
Hos dig verkar det dock ha tagit stopp vilket jag tycker är synd. Landstinget är ansvarigt för nyanländas hälsa och jag är angelägen att berätta för dig om hur allt för många av barnen mår men också hur en hel del vuxna har det. Jag har sökt information om hur resurserna fördelas inom länet och jag hoppades att få prata mer om det med dig som är ansvarigt landstingsråd. Vi ser fler och fler barn – framför allt från Syrien – som har traumatiska upplevelser med sig från kriget i hemlandet och bland de hemskaste saker du kan tänka dig kan också ha hänt under flykten. Detta ville jag också prata med dig om.
Jag har sedan 1 november varit beredd att träffa dig ungefär när som helst för att vi ska kunna diskutera hur det ska bli så bra som möjligt för alla nya Södertäljebor. Jag hoppas att du liksom jag känner att frågan är viktig och ger mig någon timme av din tid inom kort. Även om det nu gått en månad så är frågan högst aktuell.
Du är välkommen att kontakta mig när du vill och hur du vill. Jag finns förutom på mejl och telefon både på Twitter, Facebook och Instagram.
Vänliga hälsningar
Boel Godner
Kommunstyrelsens ordförande
Södertälje kommun
boel.godner@sodertalje.se
Boel Mitt I Livet 