Den senaste tiden har jag fått berätta om vår fina kommun för brittiska Channel4, Japansk TV, Schweizisk radio, danska Politiken, spanska El Pais, Bloomberg, AFP, Österrikiska tidningen Kurier och en hel del andra både utländska och svenska medier.

Jag berättar stolt om en vacker kommun med stora idrottsframgångar, ett rikt kulturliv, Scania, AstraZeneca, ekologisk mat, fantastisk infrastruktur och vatten rakt in i centrum. Jag pratar också om den stämning som finns här men som inte går att beskriva utan måste upplevas.

Av någon anledning är det inte i första hand alla dessa kvaliteter de vill prata om. Alla ställer ungefär samma frågor och jag svarar likadant oavsett vem som frågar.

”1. Hur förbereder ni er för att ta emot alla syriska flyktingar som väntas hit?
– Vi har haft ett stort flyktingmottagande under många år. Vi är otroligt erfarna och tar ett enormt ansvar för Sveriges och Södertäljes framtid i våra skolor och förskolor. Men det är mycket svårt, inte minst med bostäder och jobb. Staten och Länsstyrelsen borde ta ett mycket större ansvar än man gör idag för beredskapen i kommunerna.

2. Hur kommer det sig att ni tar emot så många just i Södertälje?
– Det svenska systemet ger valmöjligheter när man kommer till Sverige. Du kan bli anvisad ett boende någonstans i Sverige i en kommun Migrationsverket har avtal med. Du kan också uppge att du har en adress att åka till utan att Migrationsverket kontrollerar att det finns ett värdigt boende bakom adressen. Många som flyr från till exempel Syrien nu har anhöriga i Södertälje och väljer därför att uppge att man kan bo hos dem. Kommunen kan inte påverka detta. Det är ingen hemlighet att jag är mycket kritisk mot detta system.

3. Hur är situationen idag?
– Den är ansträngd. Nästan en av tio flyktingar från Syrien som kommer till Sverige väljer att bo i Södertälje. En femtedel av Stockholms läns flyktingmottagning sker här. Det kräver enorm flexibilitet och kompetens i skolorna och extra stöd till många barn. Trångboddhet och långvarig arbetslöshet gör starten i det nya landet svår för alltför många. Vi har ambitionen att varenda unge ska ha samma chanser att få en bra utbildning och att förverkliga sina drömmar.

4. Finns det mycket rasism och främlingsfientlighet i Södertälje?
– Jag ser mycket värme i Södertälje. Anställda i affärer som lugnt förklarar hur man handlar och betalar trots att kön växer, idéburen sektor som kliver fram och ordnar svenskaträning och pedagoger i skolor och förskolor som inte gör skillnad på barn utan har höga förväntningar på alla. Men visst finns det både främlingsfientlighet och rasism här också. SD har fem mandat i kommunfullmäktige och ND har två. Länstidningens nättidnings kommentarsfält svämmar ibland över av främlingsfientliga inlägg från anonyma människor.

5. Vad kostar flyktingmottagandet för kommunen?
– Jag hatar att räkna på vad en människa kostar. Det kan man inte och de ska man inte. Alla är vi olika. Vi behöver resurser till alla barn som behöver extra stöd, investeringar i skolor, förskolor och bostäder och hjälp till vuxna att komma ut i arbetslivet. I mitt Sverige hjälps vi åt. Jag tycker att det är sorgligt att vår regering inte har samma höga ambitioner som Södertälje kommun när det gäller flyktingars start Sverige.

6. Vad anser du om svensk flyktingpolitik?
– Jag tycker att Sverige kan och ska ha ett generöst flyktingmottagande. Regeringen gör rätt som beviljar permanent uppehållstillstånd till flyktingar från Syrien.
Men det är ett nationellt ansvar och hela Sverige behöver hjälpas åt. Ändra systemet så att man inte kan välja själv och ge Södertälje ordentliga resurser för att ge alla nya Södertäljebor en så bra start som möjligt på sitt liv i Sverige.”

Ja, ungefär så säger jag till dem som frågar. Och det är många, både i Sverige och andra länder. Sedan kan förstås översättningarna göra så att man hoppar till ibland.
Jag gör dock inte detta för att det är kul eller för att göra reklam för Södertälje utan för att det för att det som händer här är unikt och historiskt. Och för att nå resultat.

Under en kort period pluggade jag matte på universitetet och läraren sa alltid inför tentorna: ”När du fått fram ett svar ska du alltid fråga dig om det är ett rimligt svar. Är det inte det så är det fel. Då får du räkna om.” Klok man.