Våra hjärtan var öppna. Tusentals hem var öppna – och vi hade behövt stöd. Kriget i Irak brann och tusentals flyktingar sökte sig till Sverige. Många av de kristna till Södertälje. En ny skolklass med nyanlända barn startade vi varje månad och vi bad om stöd och hjälp för att ge varenda unge en bra start. Men vi fick ingenting.

Inbördeskriget i Syrien ger fortsatt samma akuta situation i Södertälje för i Sverige får man som asylsökande välja var man vill bo om man kan – medan kommuner ingen kan välja (där inga anhöriga bor sedan tidigare) har rätt att säga nej när Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen frågar. Den svenska generositeten är inte hela Sveriges.
I Södertälje finns nu mer än 20 000 anhöriga till många av framför allt de kristna som flyr från Syrien och från Irak. Många av dem har öppnat sina hem precis som vem som helst av oss skulle göra för släkt och vänner som flyr från krig.

Vi gör vårt bästa – framför allt våra lärare och förskollärare har gjort och gör helt fantastiska insatser för att alla barn ska få en bra start här och möjlighet till ett bra liv. Socialtjänst, polis, skola, föreningsliv, kyrkor, övrig idéburen sektor och engagerade Södertäljebor – vi är många som hjälps åt för ett alternativ till att ta detta enorma ansvar på stort allvar finns inte. Vi hade behövt stöd. Vi bad om stöd. Vi hade behövt känna att staten fanns där för oss och vi behöver det nu, mer än någonsin.

Under åtta år har Anders Borg knappt lyft ett finger för att stötta oss kommuner som tar emot många flyktingar. Södertälje har under Borgs tid som finansminister tagit emot nästan 8000 flyktingar utan att som kommun kunnat påverka det eller planera för det. Det är ett enormt ansvar regeringen på det sättet ålagt oss genom EBO. Det är människor bakom siffrorna, ofta med traumatiska upplevelser med sig. För mig är alla nya Södertäljebor som ska ha samma chanser som andra. Det är i många fall mycket svårt när det nationella ansvaret inte märks.

I år tror Migrationsverket att det kan komma 2200 till oss och väldigt mycket tyder på att det blir så. Bostadsbristen är lika alarmerande här som i de kommuner som tillåts säga nej till flyktingar pga att det saknas bostäder. I stort sett alla nyanlända bosätter sig hemma hos någon som tidigare kommit som flykting hit.

På en presskonferens idag sade Anders Borg att han ska stötta kommunerna. ”Kommunalråd ska känna att staten finns där för dem.” Det är en lång uppförsbacke dit för Borg när det gäller mig efter att Södertälje i åtta år fått ett extremt stort ansvar för svensk flyktingmottagande. Anders Borg har aldrig fört en dialog med oss och aldrig besökt oss.

När regeringen hade en miljard över delade Borg ut den till de 11 rikaste kommunerna i Sverige som av en händelse till stor del utgörs av de M-styrda kommuner som tar emot minst flyktingar av alla i landet.

Självklart ska Sverige vara en humanitär stormakt när världsläget är svårt. Men Täby, Lomma, Danderyd, Nacka och Vellinge måste också vara en del av detta liksom de övriga 220 kommuner som i år tagit emot 100 eller färre. I Sverige är det inte huvudstaden Stockholm som tar emot flest flyktingar vilket är anmärkningsvärt bara det. Sverige blir mer och mer segregerat.

Så här ser flyktingmottagandet ut just nu i Sverige. Fem kommuner saknas i statistiken för de har tagit emot 0 flyktingar i år.

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har engagerat sig i Södertälje. Jag upplever att han har gjort sitt yttersta i de interna regeringsförhandlingarna. Heder åt honom, men det har varit långtifrån tillräckligt.

Hela Sverige behöver hjälpas åt. Solidariskt flyktingmottagande är nödvändigt för att det ska gå så bra som möjligt för så många som möjligt. Alternativet är naturligtvis solidarisk finansiering. Hittills gäller ingetdera.