Jag är inte så äventyrlig av mig och reser inte särskilt mycket. Sverige, London, sol&pool, Finlandsbåt och Köpenhamn beskriver bra mina resvanor. Jag längtar oftast hem till Södertälje redan efter någon dag.
Därför överraskade jag inte minst mig själv när jag tillsammans med några partivänner bestämde mig för att åka till sydöstra Turkiet, gränslandet till Syrien och Irak precis norr om området mellan floderna Eufrat och Tigris som alla i min generation på historielektioner lärt känna som Mesopotamien. Där finns platser som många Södertäljebor kommer från och pratar mycket om, till exempel staden Midyat och klostret Mor Gabriel.
Vi reste söndagen den 6 juli och kom hem onsdagen den 9 juli. Det kan tyckas vara en kort resa men vi hann med oändligt mycket. Sällskapet bestod av Yilmaz Kerimo (riksdagsledamot från Södertälje), Lars Bryntesson (kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna), Ismet Karademir (partivän från Sigtuna) och Ismets son George.
Söndagskvällen tillbringade vi i Istanbul. Det var Ramadan men vi kunde ändå äta lite före solnedgången.
Morgonen därpå flög vi till Diyarbakir för att sedan åka bil till Mardin. För mig kändes resan mycket exotisk.
Plötsligt gick en åsna bredvid bilen. Det hände flera gånger under resan.
Kaffe hos guvernören och besök hos kommunalråden blev intressanta möten liksom besöket i klostren Dayr Safaran och Mor Gabriel. Alla vi mötte under resan kände väl till Södertälje.
Besök i klostret Dayr Zafaran. Ena kommunalrådet i Mardin/Midyat Februniye Akyol, Yilmaz Kerimo, ärkebiskopen i klostret Saliba Özmen, partivännen Ismet Karademir från Sigtuna och Lars Bryntesson som är kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna. I klostret mötte vi en Södertäljekille som var där för religiösa studier.
Området är mycket muslimskt och endast ca 3000 kristna bor där. Det bor många fler assyrier/syrianer i Södertälje än i Midyat.
Moskéer och minareter var en vanlig syn.
I det stora klostret Mor Gabriel som är 1700 år gammalt finns både munkar, nunnor och studerande. Ärkebiskopen där var en allvarlig man som önskade att de assyrier/syrianer som bor i Södertälje skulle vilja flytta till området.
Med ärkebiskop och reskamrater utanför Mor Gabriel. Mannen till vänster bodde i Midyat.
Midyat ligger mycket nära syriska gränsen och kriget gjorde sig påmint. Vi såg ett läger för 12000 flyktingar från taket på Mor Abraham, där många Södertäljebor har släktingar som finns begravda.
Flyktinglägret bestod av tält. Kristna och muslimer bodde skilda från varandra.
Yilmaz och jag utanför Mor Abraham. Jag kände igen många av familjenamnen på gravarna på kyrkogården.
Ismet från Sigtuna visade sin hemby med dramatisk historia och upprustad kyrka.
På kyrkogården i Ismets hemby fanns en gravplats för barn. Det stora och vackra mandelträdet hade börjat växa där utan att någon planterat det, fick vi berättat för oss.
På tisdagskvällen var vi på en liten fest på en restaurang mitt ute i skogen. Det var stämningsfullt och spännande.
Restaurangen i skogen var en upplevelse i sig tyckte jag men tydligen var det en vanlig företeelse på platsen där vi var
Kvinnan till vänster var borgmästare i byn där vi var på middag. Hon var yngre än jag men hade gift sig när hon var 14 år och fött tio barn. Äldste sonen hade blivit dödad och det fanns mycket annan tragik i hennes berättelse. Hon, liksom så många andra på vår resa pratade mycket om vikten av att folk oavsett religion kan leva i samförstånd.
På onsdagen reste vi. Jag hade vackra sjalar till döttrarna, fantastiska upplevelser, berättelser, nya bekantskaper och nya kunskaper om Södertälje med mig hem. Det behövdes ett par dagar att smälta alla intryck.
På marknaden i Midyat.
Skylten på damernas på flygplatsen i Diyarbakir överraskade.
Boel Mitt I Livet 