100 skäl att älska Södertälje. Del 5.

Enhörna

Jag brukar säga att Södertälje är kontrasternas kommun där landsbygd och stadsmiljö möts. Bor man i Enhörna, denna hornformade halvö, så bor man på landsbygden. Där är det svårslaget fint på våren.

Precis när man kommit in i Enhörna – ungefär i jämnhöjd med Nya Malmsjöbadet – kan man till höger se en trolltall. Det är en hög gammal tall med en hålighet i. Kanske har två träd för länge sedan i späd ålder vuxit ihop, men inte helt. Jag har hört av äldre Södertälje- och Enhörnabor att man förr sa att man skulle dra sitt nyfödda barn genom hålet för att undvika att det blir förtrollat. Man kunde också gå dit om man var sjuk och försöka bli frisk för trädet sas ha läkande kraft.
tallen3
Jag gillar folktro och ”trollträdet” är spännande. Men jag går nog hellre till doktorn än hit om jag blir sjuk.

Lite senare kan man köra mot Sandvikens brygga. Där har ångfarytyget Ejdern stannat till om somrarna och andra båtar har hämtat och lämnat människor, bland annat till Slandö.
Sandvikensbr
Sandvikens brygga är en vacker plats även när det inte är sommar.

Författaren Pär Rådström bodde under en tid i Enhörna. Större delen av sitt liv bodde också Rudolf Petersson där, mannen som ritade 91:an. Hans hus finns kvar och går att hitta på vägen mellan Tegelbruket och Knösen (platser som alla Enhörnabor känner till).
911111-e1395077692448
Beväring 91 Karlssons öden och äfventyr. Så hette serien när Rudolf Petersson ritade den och i huset innanför den här stolpen bodde han.

Jag skulle kunna skriva mycket om Enhörna. Om sommarställen för anställda på Astra, om Tegelbruket och om Knösen till exempel. Det kommer jag att göra också.

100 skäl att älska Södertälje. Del 4.

”Dragkamp” – Marylyn Gierow

Jag promenerar mycket och springer runt i Södertälje så ofta jag hinner. Jag vill hålla mig i någorlunda form men rundorna ger också möjlighet att se intressanta saker i Södertälje.

När man till exempel går Rosenborgsgatan ner längs sjukhusets framsida och svänger vänster in på Lagmansvägen kan man i slänten beskåda ett fint litet konstverk. Det är bronsstaty i form av en pojke som drar i en motsträvig häst med ett osynligt rep.
Dragkamp
”Dragkamp” – bronsstaty av Marylyn Gierow i hörnet Rosenborgsgatan-Lagmansvägen. Placerad av Stockholms läns landsting 1982.

Jag tycker mycket om pojken och hans häst. Konstverket står på en liten undanskymd plats och är lätt att missa om man inte känner till att det står där. Det kanske är det en del av charmen.

100 skäl att älska Södertälje. Del 3.

Pendeln

Pendeln (pendeltågen) som de flesta kallar den är en av nerverna i Södertälje. Med ca 20 000 som pendlar till vår kommun och ca 12 000 som pendlar ut förstår man att tågen är viktiga. I rusningstid kan det bli rejält trångt på stationerna Södertälje centrum och Östertälje station. Med pendeltåg kan du också åka till och från Järna, Mölnbo och Gnesta, vilket många gör. Vi finns i en stor arbetsmarknads- och utbildningsregion och pendeln är en av förutsättningarna för att det ska fungera med så många som reser varje dag.
Pendeln<
I snö och kyla är det inte säkert att pendeln går som den ska.Men nu går den till Södertälje Centrum igen sedan ett år tillbaka efter det plågsamma uppehållet.

Under dubbelspårsutbyggnaden stängdes sträckan mellan Centrum och Östertälje under ett och ett halvt år vilket gav stora konsekvenser för Södertälje. Trängseln blev enorm på Östertälje station på morgnarna och ramp byggdes efter många om och men och möten med SL och Trafikverket.
Avstängningen kunde också märkas i centrum där handeln och nöjeslivet påverkades. Vissa arbetsgivare hade också svårare att rekrytera personal då bekvämt avstånd till pendeltåg är en konkurrensfördel. En ny buss 748X sattes in för att underlätta resandet mellan Stockholm och Södertälje Centrum. Den blev så populär att när pendeltågen började gå igen från Södertälje Centrum ville resenärerna ha bussen kvar. Efter både upprop, namninsamlingar och påtryckningar av alla de slag beslutade SL till slut att behålla den.

När Trafikverket planerade att lägga ner Gnestapendeln blev det också protester. Gnestabor, Mölnbobor, Järnabor och Södertäljebor gjorde gemensam sak och även politiskt använde vi oss brett över partigränserna av alla medel som stod till buds för att rädda den viktiga sträckan som också så småningom blev kvar. Även SL ställde upp för Gnestapendeln. Visst kan man ändå vara orolig då vi nu vet att lokal- och regionaltåg inte kan vara säkra även om man som kommun har varit med och bidragit till investeringen.

Cathis1
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd som både är trevlig och bor i Södertälje kommun hade det inte lätt under dubbelspårsutbyggnaden och under den period Gnestapendeln var hotad.

Pendeln berör. Den går inte alltid i tid och när det är riktigt kallt kan det bli både förseningar och inställda tåg och det i sin tur kan innebära för många tåg på rälsen och då kan man bli avslängd i Tumba.
Det kan också vara väldigt trångt, varmt, kallt, mörkt eller bråkigt på pendeln. Kanske någon spelar för högt i sin iPhone (trots lurar), eller pratar för högt i den. Eller så hände något annat.
Har man åkt pendel har man nästan alltid något att berätta.
Kringlor<
Jag vet inte om man sålde kringlor vid Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn) när Pendeln började gå dit 1968 men under många år kring förra sekelskiftet fanns ”Kringelgummor” där.

Tack för all feedback på del 1. Via mejl och på fb har kommentarer strömmat in. När det gäller Kusen finns som bekant flera olika berättelser. ”Han hängde sig i Kusens backe”, ”Flickan var inte hans käresta”, ”Det skedde på Ekenbergs bröllopsdag”, ”Det var en affärsuppgörelse, ”Årtalet är fel”, ”De fick tolv barn” är några av dem.
Jag tar inte ansvar för att min berättelse är helt korrekt då jag endast hört den från folkmun i några olika tappningar. Mejla boel.godner@sodertalje.se om du vet att du har den sanna historien om Kusen. Fb och Twitter går också bra.

100 skäl att älska Södertälje. Del 2.

Industrin

Runt förra sekelskiftet började industrin växa fram i Södertälje. Vabis som senare skulle bli Scania och Aktiebolaget Astra Apotekarnes Kemiska Fabriker som sedan blev Astra byggdes upp. Tobaksmonopolet startade också och namnet lever kvar även om en del kallar fastigheten ”Gamla Länstidningen”. Där byggs nu bostäder under namnet ”Bergviksstrand”.
Rodd
Här blir jag rodd över vattnet mot ”Gamla Tobaksmonopolet” som man kunde bli för 5 öre på 30-talet.

Astra eller AstraZeneca som det heter idag är fortfarande en viktig industri i Södertälje. När forskningen flyttade från Snäckviken 2012 var det något som brast i Södertäljes hjärta. Alla Södertäljebor har eller hade en relation till företaget. Men produktionen finns kvar och är en av världens största tablettfabriker. Medicinerna som produceras i Gärtuna kan räknas i procent av svenskt exportnetto. I Snäckviken startar nya företag och akademiska verksamheter, bland annat inom kommunens samarbete med UIC.
AZ
Gärtuna.

astraelof
Här är Elof Hansjons och jag på besök i den otroligt rena och luktlösa fabriken. Det är noga med klädseln.

En riktig juvel i svensk tillverkningsindustri är Scania. Världens bästa lastbilar utvecklas och tillverkas i Södertälje. Det är en stolthet och glädje för vilken kommun som helst men ger också ett stort lokalt intresse och ibland även en viss oro. Scania är en jätte i företagsmyllret i Södertälje. När något händer som kan påverka företaget så skakar det till i hela Södertälje innan man ens vet om eller hur det som hänt kan ge effekter för Scania.
Ett så stort företag påverkar det mesta i en kommun. Utbildning, bostäder och infrastruktur till exempel. För att inte tala om arbetsmarknaden och företagsstrukturen inte bara i kommunen utan i hela regionen.
dambergscania
Jag och Mikael Damberg fick provköra Scanias längsta och tyngsta lastbil härom veckan.

BoeloMagda
När jag får besökare är tillverkningsindustrin och förutsättningarna för den nästan alltid en av frågorna. Som idag när Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson kom hit.

När statsministern sa följande på World Economic Forum i Davos i januari 2013: ”Vi brukade ha människor i industrin, men de har i princip försvunnit” mottogs det med viss förvåning i Södertälje. Här finns ca 14000 industrijobb.

Detta är min första betraktelse av den stora, vackra och kontrastrika kommun jag tycker Södertälje är. Det kommer 99 till. De är inte rankade i en speciell ordning och inte värderade mellan varandra.

100 skäl att älska Södertälje. Del 1.

Kusens backe
Öster om kanalen i centrala Södertälje reser sig ett skogsområde i en bred och hög backe, ca 28 ha stort. Det ligger oerhört centralt och används till att traska runt i, motionera, rasta hunden i, plocka blåbär eller svamp i, tävla i olika idrotter i eller som genväg från centrum till Hagaberg/Rosenlund.
Man skulle tro att ett så attraktivt läge skulle bebyggas med bostäder nu när Södertälje växer så att det knakar. Men det går bara inte. Många skulle se det som ett ingrepp i Södertäljes själ.
Kusenliten
Elof Hansjons i nedre kanten av Kusens backe.

Namnet har skogsområdet fått via folkmun efter en kuslig händelse runt 1825. Smeden Lars-Petter Couse, kallad Kusen, var förälskad i en kvinna som gifte sig med en fabrikör Ekenberg istället. Rejält full gick Kusen en dag och sköt på fabrikören. I tron att han nu var en mördare tog smeden livet av sig och blev begravd i ovigd gjord (i det som nu kallas Kusens backe). Som om det inte var nog med det så överlevde Ekenberg och det sägs att han levde länge och lycklig med Kusens älskade och att de fick många barn tillsammans.

105
Inte bara tallar lyser upp den fantastiska området

Kusenvinter1
En vinterbild från Torekällberget. Det stora skogsområdet Kusens backe med snöklädda tallar kan ses bortom husen.

Jag är ofta i Södertälje centrum och handlar. Där finns det mesta jag behöver. Det blir också alltid en pratstund med någon som jag känner eller med andra Södertäljebor som har frågor eller synpunkter. Förra sommaren till exempel gick jag från Saltsjötorget längs Järnagatan/ Storgatan och gågatan fram och pratade om Södertäljes skolor med en familj som skulle köpa korv vid Stora Torget. När vi kom dit frågade de om jag ville ha en korv. Trevligt och generöst.
Saltsjötorget
Saltsjötorget

Vid ett annat tillfälle när jag letade efter en kofta på Åhléns kom en kvinna fram till mig och sa att jag borde vara tjockare ”för att stå emot bättre”. Det är omtanke.

Jag har hamnat mitt i en flash-mob i Kringlan. Jag skulle köpa en princesstårta och plötsligt började ett antal människor dansa utanför ICA Kringlan. Oväntat.
flashmob
Dans i Kringlans köpcentrum

Lediga lördagar går jag ofta till stan och hem igen genom Kusens Backe eller Grödingevägen, i sällskap av någon i min familj eller av någon Södertäljebo som går ifatt mig eller som jag kommer ikapp. Jag behöver sällan vara ensam länge. En vinter när det var riktigt halt och jag halkade i Sisyfosstil i backen utanför Sydpoolen kom en äldre dam med broddar på kängorna ikapp mig, tog mig under armen och drog mig uppför backen ungefär till Lindängen. Mycket snällt.
Vid gång- och cykelbron i svängen efter slussen ligger Ejdern , ett av världens äldsta ångfartyg som fortfarande är i bruk.
Ejdern
Ejdern

Det händer att den som vill prata är missnöjd med något. Jag brukar stanna en stund på Slussgatan nedanför kullen och titta över mot Marentrappan för att det är så fint. Där blev jag en gång utskälld av ett sällskap i en bil för att broöppningarna är så långa. Det tyckte jag var lite roligt och jag skulle just sticka in huvudet i deras bil och förklara när bron stängdes och de for iväg.
Inremaren
Utsikt över inre Maren mot Centrum

I centrum är det ibland många människor och ibland färre. Det är mycket prat om parkeringar, om att det går dåligt för några butiker och om att en av fastighetsägarna i centrum ska renovera så att butikerna där behöver flytta under en period. Samma saker som det pratas om i många städer/kommuner. En del lider av att e-handeln ökar medan andra drabbas av att köpmönster förändras i takt med att nya stora köpcentrum växer fram.

Vårt centrum behöver utvecklas och bli ännu mer attraktivt och levande. Där ska byggas fler bostäder och vi vill ha mer folkliv i centrum. Planer och förberedelser börjar falla på plats. En kick-off framåt våren blir startskottet. Målet är att bli ”Årets stadskärna” 2018. Jag tycker att det är ett vackert centrum vi har med vatten rakt in i kärnan. Världsklass. Det ska vi använda. Nu går pendeln till centrum som vanligt igen och fina verksamheter växer fram i Snäckviken på andra sidan centrum. Vi kan nå målet men det krävs mycket arbete och samarbete.

Johan Boding spelade på ett fullsatt Marenplan en sommarkväll 2013.Där satt jag med en vän och njöt. På min andra sida satt en man med sin tonårsson och sa ”fy vad fint det är här” säkert hundra gånger. Jag höll med varje gång. Det gör jag fortfarande.
bodingmarenplan2
Johan Boding på Marenplan

Javisst ja, man kan roa sig i centrum också. Med arbetskamrater till exempel.
Davidoviktoria
Med David och Viktoria en fin kväll vid Maren

Det pratas mycket om rasism och främlingsfientlighet i Sverige. Det pratas, skrivs, sjungs sånger , startas grupper på fb och det demonstreras. Ramsorna är många och ”Vi är många vi är starka, krossa rasismen nu!” hördes under 2013 i snart när varenda svensk kommun i svallvågorna efter Kärrtorpshändelserna.
Det är både fint och viktigt och visar att många av oss här i Sverige vill att alla människor ska behandlas lika.

Men samhället förändras inte i demonstrationstågen. För att ta de riktigt stora kliven krävs politiska beslut och medvetna handlingar i vardagen.
Demonstrationerna för åtta timmars arbetsdag och kvinnlig rösträtt för hundra år sedan visade att folket ville ha förändring men ingen förändring skedde förrän riksdagen fattade de nödvändiga besluten.

Integrationsministern Erik Ullenhag (FP) och Integrationspolitiske talespersonen för (MP) Maria Ferm jobbar idag med de frågor som från min synvinkel tillhör de allra viktigaste. De frågorna är också bland de svåraste. Därför förtjänar de två all respekt och några uppmuntrande pussar även om vi inte är överens om allt.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) får inga pussar av mig idag. Däremot delar jag gärna med mig av några tips som han kan använda sig av när han känner sig redo att snabba på processen med att göra Sverige till ett land där alla behandlas lika:

* Sluta prata om ”etniska svenskar” och ”turkiska barn”.

* Skicka inte ut Integrationsministern när det begås brott i till exempel Rosengård, Husby eller Tensta. Skicka Justitieministern.

* Se till så att hela Sverige är med och tar emot flyktingar. Visa att Sverige är ett land där vi hjälps åt. Det största problemet med det svenska systemet är inte att många söker sig till samma ställen. Det värsta är att en del kommuner har rätten att säga nej och använder sig av den. Varje gång det sker blir Sverige lite hårdare och kallare.

* Sluta sänka skatterna. Satsa på utbildning och riktiga jobb och reparera skyddsnäten istället. Tvivel på att välfärdssamhället kan bära oss alla är grogrund för främlingsfientlighet och rasism.

* Besök till exempel Södertälje och se underbara ting. Små barn som lär sig svenska på några veckor i förskolan, skolresultat som ökar i grundskolan, omtanken i samhället och det stora engagemanget hos företag och idéburen sektor. Med mycket svårt att hantera är det sådana saker som gör i alla fall mig glad.

Inte i vår vildaste fantasi kunde vi förutse vad som skulle ske när vi införde LOV i Södertälje 2012.

Beslutet fattades 2011 och debatten hade varit het under en period, inte minst för att regeringen under hot om lagstiftning krävde av alla kommuner att man skulle tillåta fri etablering i hemtjänsten. Södertälje hade redan en valfrihetsmodell baserad på LOU där en tredjedel av brukarna i kommunen kunde välja mellan tre företag.När avtalsperioden löpte ut ville vi att valfriheten skulle gälla alla i hela kommunen.

Våra krav var hårda men många företag valde att etablera sig direkt och antalet har fortsatt att öka hela perioden.

Snart ökade behovet av hemtjänst dramatiskt. Vid uppföljningar visade det sig att något eller några företag anställt personal vars enda uppgift var att gå hem till sin egen nära släkting.
Kommunen är ansvarig för all hemtjänst oavsett vem som utför den och ”kontraktet” med brukaren blir mycket skört när den anställde och brukaren har en mycket nära släktrelation. Kommunstyrelsen beslutade då att den typen av anställning inte kan tillåtas.

Granskningar visade att fler företag inte följde de kvalitetskrav kommunen beslutat om. Kostnaderna och antalet beviljade hemtjänsttimmar fortsatte att öka.

En kollegiegranskning av kommunens biståndsbedömning genomfördes och extern kompetens för detta hyrdes in.Polisen gjorde tillslag mot ett av företagen och kommunen sa upp avtalet med ytterligare ett.
Hemtjänsten i Södertälje hade förflyttats från något tryggt till en verksamhet med för många dramatiska inslag av fusk, misstänkt fusk och misstänkt brottslighet. Behoven av granskning och kontroll hade vuxit så mycket att ytterligare tio personer skulle behöva anställas bara för detta.

Därav beslutet om att byta valfrihetsmodell från fri etablering (LOV) till en LOU-variant med fem externt upphandlade företag. Vi behöver trygghet kring hemtjänsten och det växande behovet av kontroll måste vägas mot behovet av kvalitetsutveckling inom hemtjänsten.

Jag tycker att det var ett nödvändigt beslut efter en förfärlig period. Vi behövde agera efter att ha sett avarter med den fria etableringen. Fusk, misstänksamhet, konflikt, brutna avtal, polistillslag till exempel. Med den nya valfrihetsmodellen ser vi istället fram emot dialog och samverkan mellan kommunen och hemtjänstföretagen.

Allianspartierna oeniga mellan varandra och hade egna förslag (SD hakade på FP:s).
De ville till min förvåning inte ens bifalla förslagen S, V och MP lagt om att utveckla kvaliteten inom hemtjänsten.

Södertälje har varit nere på botten och vänt när det gäller skolresultat.
Tre år i rad har skolresultaten i våra skolor ökat.
Trenden i landet är den motsatta men vi klättrar uppåt och behåller lugnet och följer vår inslagna väg trots att Utbildningsminister Jan Björklund skriker om mer disciplin, låsta dörrar, organisationsförändringar och hårdare tag.
Och vi lyckas lite bättre. Eller rättare sagt våra barn och unga gör det. Vi arbetar forskningsbaserat och på lite olika sätt i våra skolor.
På en skola har vi tvålärarsystem. Två lärare i varje klassrum. Skolan är till för eleverna och är en plats för kunskap. Signalen är tydlig; Höga förväntningar på varenda unge gäller.

Långt innan Björklund hade tänkt tanken på ”förstelärare” införde vi något vi kallar utvecklingslärare. Lärare med erkänt goda resultat där de jobbat rekryterades till oss och har betydligt högre lön än andra lärare. En del av anställningen innebär att man undervisar tillsammans med andra lärare, som en del i just deras kompetensutveckling.
Det ständiga lärandet är en del i arbetet för alla anställda inom skolan. Systematiskt kvalitetsarbete en annan.

Vi har mycket jobb att göra men de senaste åren har gått åt rätt håll.
Vi prioriterar barns och ungas uppväxt i Södertälje och prio 1, 2 och 3 är skolan.

Så kommer det att vara under överskådlig tid. Vi är bara i början av vårt förbättringsarbete. Men se, redan nu kan man till och med höra Skolverket då och då framhålla Södertälje som gott exempel.

 

 

Den senaste tiden har jag fått berätta om vår fina kommun för brittiska Channel4, Japansk TV, Schweizisk radio, danska Politiken, spanska El Pais, Bloomberg, AFP, Österrikiska tidningen Kurier och en hel del andra både utländska och svenska medier.

Jag berättar stolt om en vacker kommun med stora idrottsframgångar, ett rikt kulturliv, Scania, AstraZeneca, ekologisk mat, fantastisk infrastruktur och vatten rakt in i centrum. Jag pratar också om den stämning som finns här men som inte går att beskriva utan måste upplevas.

Av någon anledning är det inte i första hand alla dessa kvaliteter de vill prata om. Alla ställer ungefär samma frågor och jag svarar likadant oavsett vem som frågar.

”1. Hur förbereder ni er för att ta emot alla syriska flyktingar som väntas hit?
– Vi har haft ett stort flyktingmottagande under många år. Vi är otroligt erfarna och tar ett enormt ansvar för Sveriges och Södertäljes framtid i våra skolor och förskolor. Men det är mycket svårt, inte minst med bostäder och jobb. Staten och Länsstyrelsen borde ta ett mycket större ansvar än man gör idag för beredskapen i kommunerna.

2. Hur kommer det sig att ni tar emot så många just i Södertälje?
– Det svenska systemet ger valmöjligheter när man kommer till Sverige. Du kan bli anvisad ett boende någonstans i Sverige i en kommun Migrationsverket har avtal med. Du kan också uppge att du har en adress att åka till utan att Migrationsverket kontrollerar att det finns ett värdigt boende bakom adressen. Många som flyr från till exempel Syrien nu har anhöriga i Södertälje och väljer därför att uppge att man kan bo hos dem. Kommunen kan inte påverka detta. Det är ingen hemlighet att jag är mycket kritisk mot detta system.

3. Hur är situationen idag?
– Den är ansträngd. Nästan en av tio flyktingar från Syrien som kommer till Sverige väljer att bo i Södertälje. En femtedel av Stockholms läns flyktingmottagning sker här. Det kräver enorm flexibilitet och kompetens i skolorna och extra stöd till många barn. Trångboddhet och långvarig arbetslöshet gör starten i det nya landet svår för alltför många. Vi har ambitionen att varenda unge ska ha samma chanser att få en bra utbildning och att förverkliga sina drömmar.

4. Finns det mycket rasism och främlingsfientlighet i Södertälje?
– Jag ser mycket värme i Södertälje. Anställda i affärer som lugnt förklarar hur man handlar och betalar trots att kön växer, idéburen sektor som kliver fram och ordnar svenskaträning och pedagoger i skolor och förskolor som inte gör skillnad på barn utan har höga förväntningar på alla. Men visst finns det både främlingsfientlighet och rasism här också. SD har fem mandat i kommunfullmäktige och ND har två. Länstidningens nättidnings kommentarsfält svämmar ibland över av främlingsfientliga inlägg från anonyma människor.

5. Vad kostar flyktingmottagandet för kommunen?
– Jag hatar att räkna på vad en människa kostar. Det kan man inte och de ska man inte. Alla är vi olika. Vi behöver resurser till alla barn som behöver extra stöd, investeringar i skolor, förskolor och bostäder och hjälp till vuxna att komma ut i arbetslivet. I mitt Sverige hjälps vi åt. Jag tycker att det är sorgligt att vår regering inte har samma höga ambitioner som Södertälje kommun när det gäller flyktingars start Sverige.

6. Vad anser du om svensk flyktingpolitik?
– Jag tycker att Sverige kan och ska ha ett generöst flyktingmottagande. Regeringen gör rätt som beviljar permanent uppehållstillstånd till flyktingar från Syrien.
Men det är ett nationellt ansvar och hela Sverige behöver hjälpas åt. Ändra systemet så att man inte kan välja själv och ge Södertälje ordentliga resurser för att ge alla nya Södertäljebor en så bra start som möjligt på sitt liv i Sverige.”

Ja, ungefär så säger jag till dem som frågar. Och det är många, både i Sverige och andra länder. Sedan kan förstås översättningarna göra så att man hoppar till ibland.
Jag gör dock inte detta för att det är kul eller för att göra reklam för Södertälje utan för att det för att det som händer här är unikt och historiskt. Och för att nå resultat.

Under en kort period pluggade jag matte på universitetet och läraren sa alltid inför tentorna: ”När du fått fram ett svar ska du alltid fråga dig om det är ett rimligt svar. Är det inte det så är det fel. Då får du räkna om.” Klok man.