Category Archive

100 skäl att älska Södertälje. Del 7.

En bropelare utöver det vanliga.

Vid Storgatan, ganska nära Tom Tits finns en parkeringsplats. Över den rusar trafiken fram på klaffbrons västra sida. En bropelare lyser upp den lite skymda platsen i stadskärnan. Jag tycker att den säger en del om Södertälje.

Fin bropelare. Kreativt bemålad av konstelever från Kulturskolan i Södertälje.

100 skäl att älska Södertälje. Del 6.

SSK

Kärt barn har många namn. Södertäljes stolthet på isen kan heta lite olika beroende på vem man pratar med. ”Sportklubben”, ”SSK”, ”Sö´tälje”, ”Södertälje” och säkert en hel del annat. Till exempel det ursprungliga namnet, Södertälje Sportklubb.
Det gäller även hemmaarenan, AXA Sports Center. Gamla namnet ”Scaniarinken” lever också kvar liksom ”Templet”.
Oavsett vilket så vet man i Södertälje vilket lag det handlar om och var de spelar hemmamatcher.

SSK bildades 1902. Då höll man på med en hel del sporter som gymnastik och dragkamp men inte ishockey. Den kom igång 1925.

Södertälje Sportklubb började träna ishockey i januari 1925 och vann SM i mars samma år. Mot Västerås. Det låter som en saga men det är sant. Det var det första av hittills sju SM-guld för SSK 1925, 1931, 1941, 1944, 1953, 1956 och 1985. SSK har förstås hängivna supportrar. Många. Inte bara i Södertälje.
Själv är jag född och uppvuxen i Kalmar. Där var hockeyintresset stort men inte främst för Kalmar HC. Där var det SSK, Brynäs, Leksand och Färjestad man pratade om och de loggorna som syddes fast på ADIDAS-väskor och på 70-talets tjocka täckjacksärmar.

A-laget skriver autografer och träffar Södertäljebor på Politikertorget i Södertälje

Det går lite upp och ner för laget. Just nu är ligger vi inte i elitserien SHL och det är klart att många går omkring med en känsla av att något är fel. Idrott är allvarliga saker.

Gärna fler flaggor

Som politiker i en av sveriges främsta elitidrottskommuner ingår det att mitt i stoltheten vara allvarlig. Isytor, föreningsbidrag, arenor, förväntningar, träningstider, ekonomi, sponsring och en del andra frågor är ständigt närvarande. Det finns alltid något att bekymra sig över.
Men den rynkade pannan får man släta ut när det är match. Frågorna får hanteras utanför arenan. För visst hejar jag på SSK. Jag har ältat snöpliga förluster och jag har stått och hoppat och klappat händerna röda och hoppat av glädje när Sebastian Idoff dansat för supportrarna efter en seger i Scaniarinken.

100 skäl att älska Södertälje. Del 4.

”Dragkamp” – Marylyn Gierow

Jag promenerar mycket och springer runt i Södertälje så ofta jag hinner. Jag vill hålla mig i någorlunda form men rundorna ger också möjlighet att se intressanta saker i Södertälje.

När man till exempel går Rosenborgsgatan ner längs sjukhusets framsida och svänger vänster in på Lagmansvägen kan man i slänten beskåda ett fint litet konstverk. Det är bronsstaty i form av en pojke som drar i en motsträvig häst med ett osynligt rep.

”Dragkamp” – bronsstaty av Marylyn Gierow i hörnet Rosenborgsgatan-Lagmansvägen. Placerad av Stockholms läns landsting 1982.

Jag tycker mycket om pojken och hans häst. Konstverket står på en liten undanskymd plats och är lätt att missa om man inte känner till att det står där. Det kanske är det en del av charmen.

100 skäl att älska Södertälje. Del 3.

Pendeln

Pendeln (pendeltågen) som de flesta kallar den är en av nerverna i Södertälje. Med ca 20 000 som pendlar till vår kommun och ca 12 000 som pendlar ut förstår man att tågen är viktiga. I rusningstid kan det bli rejält trångt på stationerna Södertälje centrum och Östertälje station. Med pendeltåg kan du också åka till och från Järna, Mölnbo och Gnesta, vilket många gör. Vi finns i en stor arbetsmarknads- och utbildningsregion och pendeln är en av förutsättningarna för att det ska fungera med så många som reser varje dag.
<
I snö och kyla är det inte säkert att pendeln går som den ska.Men nu går den till Södertälje Centrum igen sedan ett år tillbaka efter det plågsamma uppehållet.

Under dubbelspårsutbyggnaden stängdes sträckan mellan Centrum och Östertälje under ett och ett halvt år vilket gav stora konsekvenser för Södertälje. Trängseln blev enorm på Östertälje station på morgnarna och ramp byggdes efter många om och men och möten med SL och Trafikverket.
Avstängningen kunde också märkas i centrum där handeln och nöjeslivet påverkades. Vissa arbetsgivare hade också svårare att rekrytera personal då bekvämt avstånd till pendeltåg är en konkurrensfördel. En ny buss 748X sattes in för att underlätta resandet mellan Stockholm och Södertälje Centrum. Den blev så populär att när pendeltågen började gå igen från Södertälje Centrum ville resenärerna ha bussen kvar. Efter både upprop, namninsamlingar och påtryckningar av alla de slag beslutade SL till slut att behålla den.

När Trafikverket planerade att lägga ner Gnestapendeln blev det också protester. Gnestabor, Mölnbobor, Järnabor och Södertäljebor gjorde gemensam sak och även politiskt använde vi oss brett över partigränserna av alla medel som stod till buds för att rädda den viktiga sträckan som också så småningom blev kvar. Även SL ställde upp för Gnestapendeln. Visst kan man ändå vara orolig då vi nu vet att lokal- och regionaltåg inte kan vara säkra även om man som kommun har varit med och bidragit till investeringen.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd som både är trevlig och bor i Södertälje kommun hade det inte lätt under dubbelspårsutbyggnaden och under den period Gnestapendeln var hotad.

Pendeln berör. Den går inte alltid i tid och när det är riktigt kallt kan det bli både förseningar och inställda tåg och det i sin tur kan innebära för många tåg på rälsen och då kan man bli avslängd i Tumba.
Det kan också vara väldigt trångt, varmt, kallt, mörkt eller bråkigt på pendeln. Kanske någon spelar för högt i sin iPhone (trots lurar), eller pratar för högt i den. Eller så hände något annat.
Har man åkt pendel har man nästan alltid något att berätta.
<
Jag vet inte om man sålde kringlor vid Södertälje Södra (numera Södertälje Hamn) när Pendeln började gå dit 1968 men under många år kring förra sekelskiftet fanns ”Kringelgummor” där.

Tack för all feedback på del 1. Via mejl och på fb har kommentarer strömmat in. När det gäller Kusen finns som bekant flera olika berättelser. ”Han hängde sig i Kusens backe”, ”Flickan var inte hans käresta”, ”Det skedde på Ekenbergs bröllopsdag”, ”Det var en affärsuppgörelse, ”Årtalet är fel”, ”De fick tolv barn” är några av dem.
Jag tar inte ansvar för att min berättelse är helt korrekt då jag endast hört den från folkmun i några olika tappningar. Mejla boel.godner@sodertalje.se om du vet att du har den sanna historien om Kusen. Fb och Twitter går också bra.

100 skäl att älska Södertälje. Del 2.

Industrin

Runt förra sekelskiftet började industrin växa fram i Södertälje. Vabis som senare skulle bli Scania och Aktiebolaget Astra Apotekarnes Kemiska Fabriker som sedan blev Astra byggdes upp. Tobaksmonopolet startade också och namnet lever kvar även om en del kallar fastigheten ”Gamla Länstidningen”. Där byggs nu bostäder under namnet ”Bergviksstrand”.

Här blir jag rodd över vattnet mot ”Gamla Tobaksmonopolet” som man kunde bli för 5 öre på 30-talet.

Astra eller AstraZeneca som det heter idag är fortfarande en viktig industri i Södertälje. När forskningen flyttade från Snäckviken 2012 var det något som brast i Södertäljes hjärta. Alla Södertäljebor har eller hade en relation till företaget. Men produktionen finns kvar och är en av världens största tablettfabriker. Medicinerna som produceras i Gärtuna kan räknas i procent av svenskt exportnetto. I Snäckviken startar nya företag och akademiska verksamheter, bland annat inom kommunens samarbete med UIC.

Gärtuna.

Här är Elof Hansjons och jag på besök i den otroligt rena och luktlösa fabriken. Det är noga med klädseln.

En riktig juvel i svensk tillverkningsindustri är Scania. Världens bästa lastbilar utvecklas och tillverkas i Södertälje. Det är en stolthet och glädje för vilken kommun som helst men ger också ett stort lokalt intresse och ibland även en viss oro. Scania är en jätte i företagsmyllret i Södertälje. När något händer som kan påverka företaget så skakar det till i hela Södertälje innan man ens vet om eller hur det som hänt kan ge effekter för Scania.
Ett så stort företag påverkar det mesta i en kommun. Utbildning, bostäder och infrastruktur till exempel. För att inte tala om arbetsmarknaden och företagsstrukturen inte bara i kommunen utan i hela regionen.

Jag och Mikael Damberg fick provköra Scanias längsta och tyngsta lastbil härom veckan.

När jag får besökare är tillverkningsindustrin och förutsättningarna för den nästan alltid en av frågorna. Som idag när Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson kom hit.

När statsministern sa följande på World Economic Forum i Davos i januari 2013: ”Vi brukade ha människor i industrin, men de har i princip försvunnit” mottogs det med viss förvåning i Södertälje. Här finns ca 14000 industrijobb.

Detta är min första betraktelse av den stora, vackra och kontrastrika kommun jag tycker Södertälje är. Det kommer 99 till. De är inte rankade i en speciell ordning och inte värderade mellan varandra.

100 skäl att älska Södertälje. Del 1.

Kusens backe
Öster om kanalen i centrala Södertälje reser sig ett skogsområde i en bred och hög backe, ca 28 ha stort. Det ligger oerhört centralt och används till att traska runt i, motionera, rasta hunden i, plocka blåbär eller svamp i, tävla i olika idrotter i eller som genväg från centrum till Hagaberg/Rosenlund.
Man skulle tro att ett så attraktivt läge skulle bebyggas med bostäder nu när Södertälje växer så att det knakar. Men det går bara inte. Många skulle se det som ett ingrepp i Södertäljes själ.

Elof Hansjons i nedre kanten av Kusens backe.

Namnet har skogsområdet fått via folkmun efter en kuslig händelse runt 1825. Smeden Lars-Petter Couse, kallad Kusen, var förälskad i en kvinna som gifte sig med en fabrikör Ekenberg istället. Rejält full gick Kusen en dag och sköt på fabrikören. I tron att han nu var en mördare tog smeden livet av sig och blev begravd i ovigd gjord (i det som nu kallas Kusens backe). Som om det inte var nog med det så överlevde Ekenberg och det sägs att han levde länge och lycklig med Kusens älskade och att de fick många barn tillsammans.

Inte bara tallar lyser upp den fantastiska området

En vinterbild från Torekällberget. Det stora skogsområdet Kusens backe med snöklädda tallar kan ses bortom husen.