AstraZenecas representanter hade inlett med ”som du förstår kommer vi inte med några goda nyheter….”.  Hjärtat bankade och i huvudet flög nejen runt. Sedan var det bara att ställa in allt annat för att kunna fokusera på detta svåra slag mot Södertälje.

Fokus på dem som blir uppsagda, arbetstillfällen som försvinner, hur hårt kommunen drabbas och kan komma att drabbas, tidsplaner, vad som händer med AstraZenecas lokaler,   produktionen i Gärtuna, hjälp och stöd utifrån, kontakter, svensk forskning, grannkommuner, skadeverkningar i andra och tredje led, viktiga frågor att ställa, Södertälje som företagarkommun och självbilden.

Så fort nyheten var ute började det ringa och mejlen fyllde inboxen snabbt.  Anställda på AstraZeneca ville berätta om sin situation, landshövdingen inledde kontakt, arbetsförmedlingen informerade, medborgare hörde av sig med synpunkter och idéer, partimedlemmar hörde av sig med synpunkter och idéer, kompisar och kollegor ville stötta och beklaga, och så massmedia förstås. Hur mycket som helst. Det var säkert inte bara min telefon som gick varm den 2 februari. Själv ringde jag bland andra Stefan Löfvén. Han har sedan tidigare koll både på svensk forskning och på exportindustri.

Alla Södertäljebor drabbas av att AstraZeneca lägger ner sin forskning i Södertälje. Vi har varit stolta över den och även i prövade stunder kunnat skryta med att vi har världsledande forskning i kommunen. Ett av Södertäljes hjärtan, en stolthet. Alla Södertäljebor har en relation till Astra (som de flesta fortfarande säger). Antingen jobbar man där själv eller så känner man någon som gör det. Eller så går man ofta förbi de stora industribyggnaderna i Snäckviken. Eller så ser man det vackra glaskomplexet i Gärtuna från pendeln på väg in till Östertälje station.

Det är tungt för Södertälje. 1200 arbetstillfällen försvinner från kommunen. Avancerad läkemedelsforskning försvinner från vår kommun men också från Sverige. Självbilden ändras. Restauranger, hotell och leveratörer till Astra kan drabbas och oron sprider sig.

Vi sörjer. Vi är ledsna och oroliga och vi behöver få vara det.

Det finns mängder av goda exempel från andra kommuner som varit med om samma sak (eller värre) och som klarat det bra. I vissa fall har det till och med blivit något bättre av det i slutänden. De kommunerna vet, liksom vi, att nyheten inte förblir nyhet länge och att lugnet som lägger sig är förrädiskt. Ingenting löser sig av sig självt. Det gäller att upprätthålla krav och kontakter, lyssna på råd, samarbeta och aldrig ha slut på idéer. 

Vi kavlar upp ärmarna och jobbar hårt.  Vi ska vända det svåra till något positivt. Det finns inget annat val.