Äldreomsorgen fick i slutet av 2011 den upprörande men oerhört viktiga diskussion många har försökt initiera men inte lyckats med. Det krävdes skandaler för att frågan skulle lyftas till en nationell angelägenhet. Det ser ut att handla om driftsformer av skattefinansierade verksamheter men är större än så. Synen på människor, företagande, gemensamt ägande och vinst är lika viktiga delar i debatten.

Min absoluta ståndpunkt är att man ska få bästa möjliga omsorg för skattepengarna. Fokus ska vara på innehåll, behov, önskemål och kvalitet. Självklart. Som jag ser det ska kommunerna vara bäst på detta. Det är kommunerna som har längst erfarenhet och det är deras invånare som är finansiärer via skatten.

Jag tror dock att det finns företagare som också kan utföra till exempel hemtjänst med brukarens bästa i fokus. Det finns också en jämlikhetstanke i att kunna välja bort något man är missnöjd med. Valfrihet är ett uttänjt och söndertrasat ord som inte betyder samma sak för alla människor. Regeringens valfrihetsreform där man utgår från företagen och inte från de äldre är inte bra. I flera kommuner i landet finns nu knappt någon kommunal hemtjänst kvar men kommunerna har ändå ansvaret för att de äldre får den omsorg de behöver.

I Södertälje inför vi till våren en egen modell för val av hemtjänst. Kommunen ställer mycket höga krav på kvalitet, innehåll, utförande, schyssta villkor för personalen, tillsyn och trygghet och man får kommunens hemtjänst om man inte vill välja något av de företag som också uppfyller kraven. Moderaterna är upprörda  för de anser att modellen gör det svårt för hemtjänstföretag att konkurrera. Här finns en stor skillnad mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. S sätter den äldres behov i centrum, M företagens.

Jag tror att debatten kommer att fortsätta och ta några ytterligare kliv under 2012 och ser med stort intresse fram emot det.